sitter här framför min dator tänker både bakåt och framåt i tiden. framtid det känns läskigt det där med att vara vuxen och göra vuxengrejer

jobb skulle jag någonsin klara ett vanligt jobb? kommer min asperger alltid hindra mig från att försöka nå mina mål?

sommarjobb under gymnasiet det var där det började, tydligen ska man säga i anställningsintervjun att man har asperger jag nämde det inte, menar vem skulle anställa nån med diagnos och speciellt när det är så många som söker oxå? jag gissar på ingen

jag fick jobbet

men det gick väl inte så jättebra för mig dom tyckte de fått en till brukare istället för arbetare efter ett tag så hölls ett möte med min dåvarande fosterfamilj där de berättade detta och de ville att jag skulle sluta tidigare än att jobba mina fyra veckor men jag jobbade tiden ut sedan köpte jag en dator för pengarna

visst jag har sökt jobb efter detta på olika callcenter och på finlandsfärjorna hittills har jag fått avslag men dock ej från silja line som inte svarat ännu.

sedan har jag varit på olika dagliga verksamheter

jag ville jobba i spanien som au pair men både soc bup och familjehemmet sa att jag inte skulle klara det.

min storasyster tror inte jag skulle klara av att jobba på finlandsfärga

jag har gett upp min dröm eftersom det är omöjligt för mig att nå den helt enkelt.

jag gick från en tjej med framtidsdrömmar och en tro på att jag kunde göra vad jag ville

sedan har familjehem, bup, soc och aktema tagit mina drömmar ifrån mig

idag tror jag inte längre att jag skulle klara av att uppfylla min dröm min framtid finns inte och det pga en jävla diagnos

för några ord på ett papper

gud vad jag saknar min älskade katt bella. och då har hon bara varit borta sedan i fredags kväll

men jag försöker att få min förkylning att gå över utan att sätta ut den ännu värre än vad det redan är med pälsdjurs allergin oxå ovan på astma och förkylningskombinationen som jag har för tillfället. jag vet att bella har  det bra hos mamma ja det blir ju som en lyx semester med massor av nya saker och växter som man kan knapra på. perfekt om man vill bli bortskämd och att jag slipper jaga henne i trapphuset vareviga dag. hoppas bara hon inte smiter ut hos mamma som bor högst upp!!!! det blir inte så bra av fall från sjätte våningen, visst katten landar på fötterna men organen tar stryk och urinblåsan kan brista av ett så högt fall även om du landar på fötterna.  mamma har bra hand med katter och det var hennes ide att hon skulle ha bella ett tag så inflammationen i mina luftrör börjar läka och förkylningen släpper

moment 22

det är när du får en luftvägsinfektion och har astma samt katt som jag är allerigisk emot oxå är aldrig bra men jag är rätt van för det blir oftast såhär mer eller mindre vid en förkylning.

hon har ett badkar man kan gömma sig under, en stor säng, en spännande kaffekokare, elektrisk kamin, gungstol och inglasad balkong. så  ni ser ju själva en riktig lyx för henne

bella i mammas gungstol idag<3<3<3<3

herregud säger jag bara asså nu har jag varit förkyld i tre veckor alltså TRE HELA JÄVLA VECKOR med denna skitförkylningn som aldrig verkar gå över. Jag har haft ont i halsen, och hostat så jag trodde jag fått både tuberculos och kikhosta vilket jag självklart inte har (dessutom är jag vaccinerad mot kikhosta)

och på denna förkylning så lägger vi astman och kräkfobin så ser ni vilket helvete jag hamnat i.

Jag hostar så kraftigt att jag till slut kräkts, jag var helt uttmattad och kunde inte göra ett skit utan att bli anfådd.

visst jag tog hostmedecin men det hjälpte inte mycket och tillslut orkade jag knappt resa mig upp. så i söndags blev det ett besök på jouren där de kollade allt utom prover, det var rodnad i halsen och rassel över lungorna men annars såg allt bra ut och syresättningen låg på 100 faktiskt så jag fick mollipect och kortisontabletter som är asäkliga och ska lösas i vatten på morgonen. imorgon ska jag till tandläkaren för vad hände mitt i förkylningen? jo jag fick ont i min visdomstand oxå såklart. men nu vill jag verkligen bli frisk och slippa den här tortyten för det är verkligen hemskt

alltså jag vågar knappt äta och dricka bara för att jag är så jävla rädd för att få upp det igen när jag hostar, hostan är så pass kraftig att jag får upp kräk i munnen, och skakar i kroppen samt får huvudvärk.

hur fan kan en förkylning hålla på i tre veckor det är ju helt sjukt och jag som sällan blir sjuk alls i vanliga fall så jag undrar ju vad fan det är jag dragit på mig egentligen. dessutom utan feber, idag har jag i alla fall orkat fixa här hemma lite och så har jag sjukskrivit mig denna vecka. Skönt att inte behöva va på jobbet med denna hosta när jag jobbade de där andra två veckorna så var jag helt slut när jag kom hem och la mig ooch vila på soffan.

nä usch ja nu ser ni ju varför jag inte skrivit  på ett tag

nu är det bara tre timmar kvar av det här året. Ikväll ska Bella få räkor som festmat och vi på boendet har ätit tacos
Jag har fixat Mias och mitt glas till tolvslaget med citronsaft och socker runt kanten. Så det ska vi skåla in det nya året med tänkte jag och för tillfället så är vi nattvakt åt en grannes katt lite spontant då han skulle ut och vi inte tyckte det var lämpligt att hon var ensam ifall hon blir rädd för raketerna kan väl inte säga direkt att Bella är sådär över förtjust i detta. Hon morrar och fräser! Jag kanske håller på att bli förkyld eller om det är från julafton svårt att säga vilket men jag känner obehag i halsen och hostar. Det kan vara allergi som släpper men det kan lika gärna vara första tecknena på en förkylning jag hoppas på allergi då jag inte vill bli förkyld nu när jag ska börja jobba på måndag men det känns lite konstigt att allergin suttit i så här länge det brukar den inte göra vad jag minns i alla fall, det är nämligen inte så att jag utsätter mig för det jag är allergisk för särskilt ofta


God jul och gott nytt år på er

allt är bara tomma ord, ord som ingen förstår alla bara tror att det är bra. Men ni känner inte mig och ni kan inte se mina tankar

Jag är så skör i mig själv att jag går sönder för minsta lilla
Det ser ni inte och ni tolkar signalerna fel
Jag drar mig inte undan för att jag mår bättre jag väljer inte att ha mindre kontakt med personalen för att jag mår bättre och inte har behov av dem i samma utsträckning

Nä
Jag låser er ute eftersom jag vet att i slutänden kommer jag ändå stå där ensam
För jag vet att jag kommer gå sönder förr eller senare

alltså det här med att blogga om positiva saker känns nästan omöjligt.det händer inte så mycket, jag är utan aktivitet i dagsläget.visst jag var och kollade på ett ställe men kände nästan direkt att de inte skulle kunna hjälpa mig. ska träffa Elisabeth imorgon och säga att jag tackar nej till den grejen sedan är det bara att ta kontakt med aktema igen för och se var jag skulle passa in.enda problemet är att jag måste ändra något i min personlighet vilket jag inte alls vet hur jag ska lyckas med och jag mår egentligen skit pga det, vilja att skadaa mig blir bara starkare och starkare för jag är ju värdelös det vet jag ju. man kan omöjligt ändra på den man är och så länge jag inte kan ändra på det så kan jag inte heller komma ut på nån form av aktivering/jobb.jag har liksom två listor en för saker man ska göra och en för vad jag inte ska göraman ska vara artig men inte för privatman ska vara duktig men inte visa detman ska vilja utvecklas men inte visa detja ni ser ju själva

ja som vanligt händer det inte ett skvatt här. jag sover, jag äter, jag handlar, jag städar och jag tvättar samt går och tränar

så ser dagarna och veckorna ut i mitt liv

visst jag tänker på att skära mig jag tänker på att ta en överdos propavan men jag gör det inte

jag bara forsätter att kämpa mig framåt och bort från mitt destruktiva liv men samtidigt vet jag inte ens om jag verkligen vill sluta med det.

det hjälper inte hur mycket jag än tänker jag kommer inte fram till något svar. Ska jag byta till capio eller vara kvar på vrinnevi?
Ska jag ge efter för ångesten? Även om det innebär risken att skära för djupt. Kan jag verkligen bli bättre och vill jag ens bli frisk?
Jag behöver komma fram till ett beslut men det känns helt omöjligt tyvärr. Och inte går det att prata med någon om ångesten som sakta kväver mig, och mamma tjatar om mina mediciner jag vet inte hur jag ska göra