sitter här framför min dator tänker både bakåt och framåt i tiden. framtid det känns läskigt det där med att vara vuxen och göra vuxengrejer

jobb skulle jag någonsin klara ett vanligt jobb? kommer min asperger alltid hindra mig från att försöka nå mina mål?

sommarjobb under gymnasiet det var där det började, tydligen ska man säga i anställningsintervjun att man har asperger jag nämde det inte, menar vem skulle anställa nån med diagnos och speciellt när det är så många som söker oxå? jag gissar på ingen

jag fick jobbet

men det gick väl inte så jättebra för mig dom tyckte de fått en till brukare istället för arbetare efter ett tag så hölls ett möte med min dåvarande fosterfamilj där de berättade detta och de ville att jag skulle sluta tidigare än att jobba mina fyra veckor men jag jobbade tiden ut sedan köpte jag en dator för pengarna

visst jag har sökt jobb efter detta på olika callcenter och på finlandsfärjorna hittills har jag fått avslag men dock ej från silja line som inte svarat ännu.

sedan har jag varit på olika dagliga verksamheter

jag ville jobba i spanien som au pair men både soc bup och familjehemmet sa att jag inte skulle klara det.

min storasyster tror inte jag skulle klara av att jobba på finlandsfärga

jag har gett upp min dröm eftersom det är omöjligt för mig att nå den helt enkelt.

jag gick från en tjej med framtidsdrömmar och en tro på att jag kunde göra vad jag ville

sedan har familjehem, bup, soc och aktema tagit mina drömmar ifrån mig

idag tror jag inte längre att jag skulle klara av att uppfylla min dröm min framtid finns inte och det pga en jävla diagnos

för några ord på ett papper