ja då var man tillbaka på noll igen då, att jag aldrig lär mig!
Jag börjar bli riktigt trött på det här beteendet men ändå lyckas jag inte bryta det. Det känns så hopplöst att alltid falla tillbaka och få börja om på noll. Ett beteende som mina anhöriga inte förstår, dom förstår inte att det blir som ett beroende av det. Och vassa saker är så lätta att komma åt De finns ju överallt.

Imorgon flyttar det hem en katt till mig och nästa fredag kommer en Emmaljunga scooter i alla fall och det är ju positivt men något mindre positivt är att jag känner av i halsen så jag har nog en förkylning på G inte kul alls